Nu finns det ingen återvändo. Idag har jag (vi) lämnat in vårt projektarbete. Det blevt totalt 14 sidor långt och läraren ska bara veta hur mycket slit som ligger bakom det. Nu återstår det bara att vi ska hålla en 20 minuters presentation på vad vi har skrivit, på fredag. Men innan det är dags att ta tag i den eller innan jag ska börja ta ikapp pluggandet i mina andra kurser så ska jag unna mig resten av kvällen till att inte göra något produktivt och bara slappa eller kanske hitta på nått skoj. Det är man väl ändå värd?

Jag kan också meddela att i fredags registrerade vi oss för boende för nästa år och jag ska bo i en byggnad som heter "Laurel Hall". Jag kommer bo med samma personer som det här året men dock kommer jag nu ha ett helt eget rum och sedan dela badrum och allrum med de andra tre. Jag ser fram emot att ha ett eget rum och sen är byggnaden lite närmare till allting vilket ska bli skönt.

För övrigt är det idag exakt två veckor kvar tills jag beger mig till Newark International Airport och sätter mig på planet hem till Sverige!

I fredags så hade Andrew från simteamet en fest hemma hos sig för hela vårt team. Han bor i ett väldigt stort hus typ 20 minuter från skolan. De flesta från vårt team var där och sedan var det även några stycken från ett annat simteam från ett annat college där också. Vi hade väldigt roligt hela kvällen och det var extremt skönt att få komma bort från skolan och slippa tänka på alla slutprov och uppsatser. På lördags förmiddagen åkte vi tillbaka till skolan igen och då var det direkt till skolböckerna som gällde.

Idag har jag även kommit fram till slutsatsen att jag HATAR grupparbeten. Tidigare den här terminen hade jag ett grupp arbete med en ganska oseriös grupp och det slutade med att jag gjorde i stort sett allting. Sen har jag ett annat stort grupparbete som ska lämnas in på tisdag. Jag är i en grupp med två andra killar och vi måste skriva en 15 sidig uppsats. Min grupp för det här arbete är definitivt bättre än den första gruppen jag var i men jag måste säga att jag föredrar att göra min arbeten själv. Det är nämligen så att för några veckor sedan så hade vi ett möte med gruppen där vi bestämde att alla skulle skriva 5 sidor var och vi delade upp olika ämnesområden som vi skulle skriva om. Sedan igår så skulle vi skicka runt det vi hade skrivit så att vi kunde sätta ihop det till en lång uppsats. Men det var lättare sagt än gjort. En kille hade skrivit ungefär 4 sidor medans den andra hade skrivit drygt 3 sidor så när jag skulle sätta ihop allting så blev det inte mer än 11 sidor. Dessutom så hade en kille inte ens skrivit om det som han skulle ha skrivit om. Så man kan väl lät påstå att jag har haft lite panik under dagen. Så nu har jag i princip tillbringat hela söndagen till att sätta ihop, lägga till, ta bort och ordna till hela uppsatsen. Nu är den så gott som klar men jag vet inte hur bra slut resultate är. Men min sammanfattning av det hela är i alla fall att jag hatar grupparbeten.

Jag har fått diverse klagomål på att det skrivs för lite på denna blogg för tillfället och jag ber om ursäkt för detta förekommande. Så här mitt i slutspurten av terminen har jag upplevt lite idé torka och har därför inte varit så produktiv när det kommer till bloggandet. Men nu ska jag försöka dikta ihop ett skapligt inlägg.

 

Jag kan inte påstå att de här sista veckorna är den bästa tiden på terminen, då man har fullt upp med skolarbete. Min ”att göra” lista kan göras lång och kan prydas med allt från projektarbeten och uppsatser till åtskilliga slutprov. Men hemresan börjar närma sig med stora steg och idag är det faktiskt endast tre veckor kvar tills jag förhoppningsvis landar på Arlanda och kan börja njuta av mitt nästan fyra månaders långa sommarlov. Jag börjar dock bli smått orolig över hur jag ska få plats med allt. Det är ju så att man har hunnit samla på sig en hel del saker under tiden här och det är snarare så att man tar med mer saker för varje gång man åker hem. Jag kan i och för sig lämna kvar en hel del saker i ett förvaringsutrymme här på skolan som är till för oss internationella elever men jag misstänker att det ändå kommer bli ett kritiskt läge då jag ska packa för hemresan.

Efter mycket om och men har jag nu äntligen varit och sett en rättegång. Det började ju med ett himla ringade för att försöka få tag på information om när domstolen höll rättegångar. Sedan i fredags så åkte vi dit för att göra ett försök men det blev ett misslyckande resultat eftersom de inte hade några rättegångar under fredagar. Så idag gjorde vi ett ytterliggare försök och den här gången gick det vägen.
Egentligen vem som helst kan gå in och kolla på rättegångar. När man komemr dit så måste man först gå igenom en säkrehetskontroll ungefär som på flygplatser. Efter det kan man i princip gå in i vilken rättssal som helst och följa vad som pågår. När vi kom dit imorse så gick vi runt och kikade in i olika rättssalar för att se om det var någon rättegång. Till slut kom vi till en sal där de verkade som att något var på gång så vi gick in och väntade. Rättegången som skulle starta där inne var dock försenade för en utav de 14 jury medlemmarna var försenad. Men efter lite väntan så kunde rättegången börja. Rättegången var om en man som hade blivit åtalad för våldtäkt. Den här rättegången hade dock pågått i några dagar redan men vi hade turen att se när de förhörde offret. Det var en ganska cool upplevelse och jag kan meddela att det är precis som i de amerikanska filmerna och serierna. För det första ser rättssalen ut precis som jag hade föreställt mig och precis som man har sett i filmer. Dessutom kunde man under rättegångens gång höra typiska yttryck som "objection your honor" flera gånger. Och innan offret skulle ge sitt vittnesmål så var hon tvungen att avlägga den traditionella eden om att bara säga sanningen. Vi hade dock inte tid att stanna till slutet och rättengången skulle dessutom fortsätta i flera dagar framöver så jag vet inte vad domslutet blev. Men det var väldigt häftigt att se hur det går till på en riktigt rättegång.

Ja då har ännu en vecka passerat och nu är det bara en månad kvar tills jag åker hem till kära Sverige. Den här helgen har det hänt en hel del och den har bestått av allt från pluggande till födelsedagsfirande. Eftersom jag hade ett prov online idag så har jag pluggat en del för det under helgen. Sen har jag också skrivit lite på en uppsats som ska vara klar den kommande veckan. Förrutom pluggande så har vi haft ett antal filmkvällar. Sen har då min kompis Jenny fyllt 21 år. Här i USA är ju 21 den speciella åldern för då får man äntligen gå ut på korogen. Så Jenny åkte hem över fredagen och lördagen för att gå ut med kompisar från hemifrån och vi småttingar var kvar på skolan. Men innan Jenny kom tillbaka idag så åkte jag, Bethany och Kyle och köpte ballonger, partyhattar och muffins eller cupcakes som det kallas. Så vi hade ett litet kalas när hon kom tillbaka.

Okej jag ska väl inte klaga för mycket på värmen för jag vet att det var snö i Sverige för nån dag sedan, men igår var det en pina att ha lektioner. Alla klassrum i Business byggnaden har nämligen stora fönster så när solen ligger på blir det väldigt varmt där inne. Värst var det ändå i min sista lektion för dagen. Det klassrummet var seriöst varmt som en bastu så till slut blev vi tvugna att byta klassrum för det gick inte att vara där inne.

Idag hade jag bara en lektion på morgonen och det var inte riktigt lika jobbigt varmt som igår. Under resten av dagen har jag vart på gymmet, skrivit på en uppsats och frustrerat försökt ringa en domstol. Det är nämligen så att för en av mina klasser (Business Law) så har vi som en uppgift att gå till en domstol och observera en rättegång. Problemet är att närmsta domstol ligger cirka 30 minuter bort så man vill gärna veta om de har någon rättegång innan man sätter sig och åker dit. Därför skulle jag idag försöka ringa dit och försöka ta reda på det men det var betydligt lättare sagt än gjort. Jag började med att ringa receptionen och när jag kom fram så skulle de koppla vidare mig men det var inge som svarade på dit jag blev kopplad. Jag gjorde ytterliggare ett försök och samma sak hände. Sedan försökte jag ringa avdelningen om har har hand om brott. Jag gjorde ett par försök men det var ingen som svarade. Då prövade jag att ringa en annan avdelning där jag pratade med någon som gav mig ett annat nummer som jag skulle ringa. När jag ringde de nummret så var det återigen ingen som svarade. Men efter mycket om och men så fick jag slutligen lite information och jag ska troligtvis åka dit på fredag.

Batman



Bizarro

El Toro



Superman

Och sist men definitivt in minst Kingda Ka!!

Utsikt från Parisehjulet

Idag åkte jag, Jenny, Kyle och Bethany till nöjesfältet Six Flags och det var hur kul som helst. Vi åkte från skolan runt halv tolv på förmiddagen eftersom både Jenny och Bethany hade en lektion på morgonen. Det tog ungefär en och en halv timme att åka dit. Dock så skulle både jag och Kyle registrera oss för lektioner inför nästa termin. Så vi tog med oss våra datorer och stannade till vid en McDonalds på vägen där de hade trådlöst internet, så att vi kunde registrera oss för lektionerna. För första gången gick restreringen utan problem för min del och jag fick alla kurser som jag ville ha. Jag kommer att vara ledig på tisdagar och fredagar nästa termin och jag kommer även att kunna åka hem lite tidigare innan jul.
I alla fall så kom vi fram till Six Flags runt halv två tiden och redan när vi klev ur bilen så började nervositeten komma. Jag såg alla möjliga berg och dalbanor med loopar och stora dropp. Men vi gick in och där mötte vi upp med tre kompisar till Bethany. Sen var det dags för första åkturen. Det var hur kul som helst och så fort första åkturen var avklarad så var nervositeten som bort blåst åtminstonde för en liten stund. Vi åkte några andra berg och dalbanor tills det blev dags för det stora testet. Det är nämligen så att på Six Flags i New Jersey finns världens högsta och snabbaste berg och dalbana. Bethany och Jenny som hade åkt den tidigare försökte övertyga mig att åka den. Jag var väldigt skeptisk till det efter att ha seet hur himla högt upp i luften den går. Men innan jag ens hann reagera så stod vi i kö till Kingda Ka som den heter. Jag kände mig ganska lugn upptill att vi satte oss ner i berg och dalbane vagnen. Men efter bara några sekunder var det över och jag kan nu stolt säga att jag har åkt världens högsta och snabbaste berg och dalbana. Det har enn topphastighet på 206 kilometer i timmen och den är 140 meter hög. Dock är den inte alls så farlig som den ser ut som utan den är fatiskt väldigt rolig och det slutade med att vi åkte den en andra gång.
Det var en jätte bra dag och vi hade hur kul som helst. Vi hade även väldigt tu för det var inte speciellt mycket folk så köerna var inte speciellt långa. Tydligen så brukar det vara väldigt långa köer med minst en timmes väntetid men vi behövde aldrig vänta speciellt länge. Nu är vi tillbaka på skolan igen och tillbaka till allvaret.